”Det går inte för oss Järfällabor att vara utan kvarnen. Det är som om man skulle riva ned Eiffeltornet för parisarna”. Så yttrade sig oppositionsrådet Rolf Trodin (s) i en tidningsartikel i DN Nordväst efter att kvarnen i Jakobsberg brunnit ned 1980. Stefan Nordin (fp), ordförande i kulturnämnden, citeras också i artikeln – ”Det är med största bedrövelse man tvingas konstatera att Järfälla har förlorat sin kanske främsta kulturbyggnad och symbol. […] Kvarnbacken måste leva vidare som en samlingspunkt för kulturverksamheten i Jakobsberg. Kvarnens kulturhistoriska värde kan aldrig återuppstå, men för centrum, för bygden och för kulturverksamheten fordras att det på Kvarnbacken står en kvarn” [ill. 1].
Kvarnen det handlar om stod på en höjd i Jakobsberg, i Järfälla kommun, inte långt från Jakobsbergs centrum [ill. 2]. På platsen har det stått en kvarn sedan 1780-talet. Den ersattes på 1840-talet av en modernare väderkvarn, en så kallad holländare eller hättkvarn. På denna kvarntyp sitter vingarna fästade vid takkupolen, som är vridbar och kan ställas in så att vindkraften utnyttjas optimalt.
Kvarnen hörde till Jakobsbergs gård. Arrendatorn Per Olof Karlsson köpte kvarnen 1919 och drev den fram till 1926. I en höststorm 1929 blåste vingarna av. Lars Gustafsson j:r, hembygdsforskare, riksdagsman och kommunpolitiker (s), berättade i samband med ett föredrag han höll 2015 på biblioteket i Jakobsberg att han tillsammans med sin pappa och andra Jakobsbergsbor besökte Kvarnbacken för att titta på förödelsen. Detta gjorde ett så djupt intryck på den då fyraårige pojken att han som 90-åring fortfarande kunde berätta om synen av vingarna som låg sönderslagna på marken. Men som Lars Gustafsson lite torrt konstaterade - ”det hände inte så mycket i Jakobsberg på den tiden”.
Jakobsberg år 1929 var ett lantligt samhälle. Här fanns Jakobsbergs gård, där de vidsträckta markerna några år tidigare hade börjat styckas till villatomter samt mark för småbruk och handelsträdgårdar. Här fanns en järnvägsstation, ett par affärer, en snickerifabrik och drygt 600 invånare. Och så kvarnen förstås, som med sitt läge på höjden syntes runtom i samhället.
Idag, 95 år senare, är Jakobsberg och Järfälla en viktig del av Stockholmsregionen. Invånarantalet i Jakobsberg närmar sig 33 000, här finns en varierad bebyggelse och ett stort centrum, från stationen går pendeltågen tätt och motorvägen E18 susar förbi i utkanten. Jakobsbergs gård (numera folkhögskola) finns också kvar – men det finns inte längre någon kvarn…
Redan på 1940-talet väcktes tankarna om att göra Kvarnbacken till en samlingsplats. I maj 1945 bildades Föreningen Jakobsbergs Hembygdsgård med målsättningen att skapa en hembygdsgård. Medlemmarna fick köpa andelar i föreningen. Redan samma år hade föreningen samlat in så mycket pengar att den kunde köpa Jakobsbergs kvarn för en summa om 4 250 kronor. Det motsvarar drygt 110 000 kronor i dagens penningvärde. Föreningen ordnade konserter och valborgsmässofirande på Kvarnbacken, men lyckades inte få ihop tillräckligt med pengar för en upprustning av kvarnen.
I december 1957 beslutade Järfälla kommun att köpa huvuddelen av andelarna i föreningen. En upprustning av kvarnen kom igång redan året därpå. Huvudansvarig var Gustaf Borgelsson, verkmästare vid Järfälla kommun. Han har i en intervju berättat om arbetet och att kvarnen skulle bli ”som ett kännetecken för kommunen.” Så blev det också – Kvarnbacken och kvarnen blev en populär samlingsplats för olika sammankomster och för gemensamma firanden av olika högtider som midsommar och valborg [ill. 3].
Natten mellan den 17 och 18 maj 1980 inträffade så katastrofen - kvarnen brann ned i en brand som tros vara anlagd [ill. 4].
Kvarnen var försäkrad och som framgår av de inledande citaten rådde det stor politisk enighet om att bygga upp den på nytt. Redan 1981 stod kopian av kvarnen klar. Exteriören såg ut precis som den gamla och Järfällaborna kunde glädjas åt sin kvarn igen [ill. 5].
Natten till den 18 augusti 1997 inträffade nästa katastrof. Den nya kvarnen brann också ned. Även denna gång var enigheten stor om att kvarnen skulle byggas upp på nytt. Av ekonomiska skäl beslöt dock kommunen att pröva möjligheterna till sponsring. Fem företag kontaktades med en förfrågan om att medverka till återuppbyggnaden genom att lämna ett bidrag om 60 000 kronor vardera. Brevet till de presumtiva sponsorerna är undertecknat av kommunfullmäktiges ordförande Bo Johansson och kommundirektören Lars Skoglund och inleds med orden ”En viktig och traditionsfylld symbol för Järfälla, Kvarnen i Jakobsberg, har tyvärr brunnit ned till grunden.”
Det tycks inte ha varit några större problem att med gemensamma ekonomiska krafter få till stånd en ny kopia. Den stod klar 1998, då en högtidlig invigning ägde rum.
Natten till den 12 juli 2005 brann kvarnen ned för tredje gången. Denna gång fattades inga snabba beslut om en ny uppbyggnad. Istället anordnade Järfälla kommun en tävling, där Järfällaborna fick lämna förslag på vad som skulle kunna byggas på platsen. Totalt inkom 19 bidrag. Nästan alla handlar om att bygga upp en ny kvarn, helst i icke-brännbara material som betong (klädd med rödfärgad panel) eller rödfärgad plåt. Men också förslag om att använda kvarnen och Kvarnbacken för olika publika ändamål: förslagen spänner från café, utsiktstorn, museum och utställningar till att besökarna bokstavligen skulle få möjlighet att klättra på väggarna, med anordningar för klättersport på kvarnens interiöra väggar. Barnen på Kvarnens förskola föreslog att kommunen skulle bygga en bibliotekskvarn, där man kunde låna böcker. De undrade också om platsen fortsatt kunde heta Kvarnbacken nu när kvarnen var borta. Ett annat förslag innebar att uppföra en kvarn i form av en luftig stålkonstruktion, med Eiffeltornet som förebild. Det fanns också förslag om en kvarn där vingarna skulle fungera som ett vindkraftverk och kunna leverera el.
Första priset i idétävlingen gick till Kjell Cederlind. Hans förslag var en traditionell kvarn men med formen av en champagnekork upptill. Högst upp i ”korken” skulle det finnas restaurang och utsiktsplats med fönster runtom.
Motiveringen löd: ”Det vinnande förslaget har på bästa sätt kombinerat kvarnens symbolvärde och en praktisk användning… Förslaget om ett utsiktstorn är kort sagt en spännande idé som skulle ge centrala Jakobsberg ett offentligt rum för alla.”
På kommunfullmäktiges sammanträde den 28 augusti 2006 delades priserna ut. Juryn bestod av fyra politiker. Något beslut om en ny byggnad av något slag fattades aldrig.
Kvarnfrågan fick ny aktualitet 2016. Ett avtal om marköverlåtelse hade ingåtts mellan Järfälla kommun och HSB Norra Stor-Stockholm, som omfattade byggrätter gällande lägenheter runtom Kvarnbacken. HSB skulle också tillsammans med andra byggaktörer driva och finansiera ett stadsutvecklingsprojekt.
Stadsutvecklingsprojektet fick namnet Kalejdohill och ägde rum 2016–2017. Kvarnbacken blev utgångspunkten för en rad olika aktiviteter och dialoger med Järfällaborna. I ett förslag till ny detaljplan infördes en byggrätt på kvarnens gamla plats för att möjliggöra uppförandet av en kvarn eller en annan byggnad för allmänt ändamål. Tanken var att finansieringen skulle kunna ske inom projektet.
Dessa planer är inte längre aktuella. Istället arbetar Järfälla kommun efter förutsättningen att Kvarnbacken ska bli en stadsdelspark, eftersom behovet av grönytor i det annars tätt bebyggda centrala Jakobsberg är stort. En mindre upprustning av Kvarnbacken planeras. Förra året ordnades ett evenemang på Kvarnbacken med brödbak, ”idéplank” och guidningar. Besökarna fick lämna synpunkter och de flesta ville – inte helt oväntat – att kvarnen ska byggas upp igen.
Under årens lopp har flera motioner och medborgarförslag lagts fram med önskemål om en ny kvarn. Den senaste är en motion från Miljöpartiet. Kommunstyrelsen konstaterade att det finns ett återkommande intresse av att bygga upp kvarnen på nytt, men att kommunen i sitt nuvarande svåra ekonomiska läget inte bör prioritera att ta fram den förstudie som krävs. Motionen avslogs därmed.
Inom ramen för Järfällaförslaget lämnade en Järfällabo våren 2024 in ett förslag om en ”återuppbyggnad” i form av en digital hologramprojektion av kvarnen på Kvarnbacken. Järfällaförslaget innebär att Järfällabor kan lämna förslag som kommuninvånarna får rösta på. Om förslaget får minst 100 röster så utreds det av kommunen. Förslaget om en digital kvarn fick dock inte tillräckligt många röster.
Så varför finns det starka engagemanget för Jakobsbergs kvarn kvar, trots att kvarnen varit borta så länge? Jag ser flera möjliga anledningar. Den faluröda kvarnen fungerade som symbol för Järfällas och framförallt Jakobsbergs äldre historia. Med sin placering i landskapet och sitt centrala läge invid Jakobsbergs station syntes byggnaden vida omkring och blev därigenom en välkänd vy för allmänheten [ill. 6]. Kvarnen utgjorde ett synligt bevis på att Jakobsberg inte bara var en nybyggd förort, sprungen ur miljonprogrammet, utan en plats med historia. Kort sagt något att vara stolt över [ill. 7]. Järfälla är en kommun som växte kraftigt i samband med miljonprogrammet, den svenska bostadssatsningen som ägde under åren 1965–1974. År 1960 fanns 19 187 invånare i hela Järfälla, tio år senare hade befolkningen ökat till 49 397. Idag bor här mer än 86 000 invånare.
De nya Järfällaborna kom både från olika delar av Sverige och från andra länder. Kvarnbacken med kvarnen som ”höjdpunkt” i dubbel bemärkelse blev en naturlig träffpunkt för att gemensamt fira olika högtider, ha en picknick eller åka pulka med barnen. På så sätt knöts också personliga minnen till platsen [ill. 8].
Kvarnen blev en officiell symbol för kommundelsnämnden i Jakobsberg, som existerade 1988 - 1991. Kommunen har också uppmärksammat kvarnen när vägar och byggnader fått namn. Kvarnvägen och Mjölnarvägen ingår i namngruppsområdet ”den därstädes befintliga väderkvarnen” och även ett nytt bostadsområde har fått gator namngivna efter kvarntyper. Andra exempel är Kvarnskolan, Kvarnens förskola och Kvarnhuset, där kommunen har kontorslokaler.
Kvarnen har förstås avbildats i olika sammanhang. I Järfälla kommuns bildarkiv finns ett stort antal bilder av kvarnen. Kvarnkopior i mindre skala pryder fortfarande villaträdgårdar i kommunen. Kvarnen förekommer också som motiv på samlingstallrikar och hembygdsföreningen har låtit göra kaffebrickor med kvarnen i vinterskrud.
Även i sociala medier finns grupper som både uppmärksammar kvarnen och driver frågan om en återuppbyggnad. Så trots att kvarnens plats på Kvarnbacken fortfarande står tom så lever kvarnen i högsta grad kvar i det kollektiva minnet.
Varför har då kvarnen inte byggts upp igen? Jag tror att det finns flera förklaringar. En är utan tvekan ekonomisk. Kvarnen var försäkrad, men försäkringen täckte inte hela kostnaden för en återuppbyggnad. Den ekonomiska krisen i början av 1990-talet slog hårt även mot kommunernas ekonomi. Redan 1998 sökte kommunen som sagt sponsring från lokala företag för återuppbyggnaden. Fanns det 2005 möjlighet till ny sponsring eller riskerade kommunen, alltså skattebetalarna, att få stå för hela finansieringen?
En viss uppgivenhet infann sig också efter brand nummer tre. Det hade trots allt bara hunnit gå sju år mellan de två senaste bränderna. Skulle en ny kvarn gå samma öde till mötes? Och skulle kommunen i så fall tvingas bygga upp den ännu en gång?
Att ordna en tävling om vad kommuninvånarna ville ha på Kvarnbacken blev ett sätt att inleda en dialog men också ett sätt att visa engagemang. Kanske hade det varit lättare att fatta ett beslut om Järfällaborna inte velat ha en ny kvarn utan ”nöjt sig” med en mindre byggnad, exempelvis ett café. Nu rann hela frågan istället ut i sanden.
Idag befinner sig Järfälla, som många andra svenska kommuner, i ett ansträngt ekonomiskt läge. De politiska partierna försöker prioritera kärnverksamheter som skola, vård och omsorg och dit kan knappast byggnation av en kvarn räknas.
Men hos Järfällaborna lever förhoppningen om en ny kvarn vidare. I min roll som kommunantikvarie i Järfälla kommun genomför jag en hel del utåtriktade aktiviteter, exempelvis guidningar och föredrag. Den fråga som deltagarna oftast ställer är ”Blir det en ny kvarn på Kvarnbacken någon gång?” [ill. 9].
Det är en fråga som jag fortfarande inte kan svara ja eller nej på.
–
Ingrid Kennerstedt Bornhall, kommunantikvarie i Järfälla kommun, fil.kand. i etnologi.
Osignerad nyhetsartikel, ”Sorg i Järfälla efter branden. Vi bygger ny kvarn” DN Nordväst, 22/5, 1980, pressklipp i Järfälla kommuns bildarkiv.
Lars Gustafsson j:r, ”Jakobsbergs kvarn”, Järfälla hembygdsblad 1979:2, 5.
Lars Gustafsson j:r, Järfällaboken, Grafiska Konstanstaltens tryckeri, 1957, 711.
Järfälla i siffror”, Järfälla kommun. Besökt 18:e november, 2024. https://www.jarfalla.se/kommunochpolitik/insynochrattssakerhet/jarfallaisiffror.4.640dac6b1300db73e7c800010856.html.
Lars Gustafsson j:r, ”Jakobsbergs kvarn”.
Lars Gustafsson j:r, ”Jakobsbergs kvarn”.
Viola Lundberg och Björn Olsson, ”Gustaf gav kvarnen vingar”, i Järfälla hembygdsblad, 2017:2, 8.
Järfälla kommun, Kommunstyrelsen, dnr 1997/458.
Järfälla kommun, Kommunstyrelsen, dnr 2006/55.
Ibid.
Järfälla kommun, Kommunstyrelsen, dnr 2016/44.
Ibid.
Järfälla kommun, Kommunstyrelsen, dnr 2023/554.
”E-förslag: Återbygg kvarnen på Kvarnbacken som ett nytt digitalt hologram-konstverk,” Järfälla Kommun. Besökt 18:e november, 2024.
Järfälla kommun, ”Järfälla i siffror”, egen utgivning, 2013.
”Järfälla i siffror,” Järfälla kommun.
Järfälla kommun, ”Instruktion för Stadsbyggnadsnämndens namnberedning,” Stadsbyggnadsnämnden, dnr 78/95. Efter att Stadsbyggnadsnämnden 2007 ersattes av Tekniska nämnden är det Tekniska nämndens namnberedning som tillämpar instruktionen.