Print this page to PDF (CMD + P) to save a copy of this issue.
Magasin for Bygningskunst og Kultur
Nr. 11, 2026
Kay Fiskers besök vid den Baltiska Utställningen 1914

Sommaren 1914 korsade den unge Kay Fisker Öresund för att besöka den Baltiska utställningen i Malmö – och mötte där Sigurd Lewerentz verk för första gången. Denna essä följer det formativa ögonblicket genom utställningens utopiska ambitioner och katastrofala slut och ställer frågan om vad det innebär att vara en ung arkitekt idag, i samma park 111 år senare.


► OPLÆST ARTIKEL (Spotify)

► OPLÆST ARTIKEL (Apple)

Essä av Lovisa Lorén

7 min


Den unge arkitektstudenten Kay Fisker är en av många i den brusande strömmen människor på väg mot den Baltiska utställningen i Malmö 1914. Vagt illamående från ångbåtsseglatsen över Öresund ställer sig Fisker i den långa kön till entrén.

Visst var det så, att när industriföreningen i Malmö sex år tidigare beslutade att en stor baltisk utställning skulle hållas i Malmö hade många skrattat högt. Dels resten av Sverige, men även danskarna: Vilka tror de att de är? När de förstod att Malmöiterna menade allvar hade skratten förbytts mot kränkta protester: Vilka tror de att de är!

Men här står de nu i den kvava sommarhettan. Handen nästan fastnar i den tröga luften full av förväntningar när Fisker sträcker fram biljetten mot kassörskan. Leende viftar hon in honom i folkmassans myller [ill. 1–2].

Fisker ser ut över centralgården medan han går de 380 stegen upp till utställningens storsatsning; utkikstornet. Med sina 87 meter är tornet Europas då högsta träkonstruktion. Det är ett mycket stort utställningsområde som arkitekt Ferdinand Boberg har ritat upp från grunden, och utanför murarna är lilla Malmö ännu obebyggt [ill. 3–4]. Men utställningen i Pildammsparken har stora visioner; om teknisk utveckling, fredlig samverkan och ett kultursamarbete mellan de fyra statsbildningarna som 1914 gränsar till Baltiska havet (Östersjön): Sverige, Danmark, Tyskland och Ryssland.


DE BALTISKA UTSTÄLLNINGSHALLARNA

Medan dagen är ung och energin ännu hög går Fisker, en murarlärling, fram och betraktar teglet i fasaden på den danska utställningshallen. Det är den enda byggnaden av ordentliga tegelmurar, till skillnad från de andra strukturerna på området som är byggda av enkla träskelett klädda med vävda paneler. Vilket det finns en anledning till! Den danska regeringen hade själva bidragit med en ansenlig summa pengar, med kravet att en dansk arkitekt skulle rita byggnaden och att danska byggare skulle utföra arbetet.

Fisker var tillsammans med Aage Rafn en av de 46 tävlande i den officiella utlysningen om att få rita byggnaden, men vinnaren av tävlingen blev den då redan etablerade arkitekten Henning Hansen, vars koncept byggde på att imitera en dansk herrgård.

Kanske var det tur, för bygget skulle visa sig bli en krånglig process. Inte många tegelstenar hann muras innan någon fackligt engagerad svensk hade övertalat de danska arbetarna, som arbetade under sämre villkor och lägre löner, att gå med i den svenska fackföreningen. Det resulterade i en arbetsplatsblockad i drygt en månads tid, innan de danska arbetarna fick en högre lön än vad som tidigare utlovats och arbetet kunde fortgå.

På varsin sida om den danska utställningen låg den tyska respektive ryska utställningen [ill. 5]. Den tyska, till och med större än den svenska, drygt 28.000 kvadratmeter stor; ett förebådande storhetsvansinne. Den ryska utställningen var den minsta men den högsta av de fyra, med dubbelörnen i guld på toppen, bländande och bevakande.

Givetvis fanns där också den svenska utställningshallen. Fisker stiger in i entrén, ett besök som ska bli avgörande för hans bana som arkitekt – och inte minst avgörande för nordisk modernistisk arkitektur.


MÖTET MED LEWERENTZ

Det var ett 40-tal utställare, och ungefär 250 arbeten, i den svenska arkitektursektorn. Kyrkor, skolor, Egna Hem, privatbostäder, hyreshus, offentliga byggnader och Västerås Stad utgjorde de sju huvudindelningarna.

Sigurd Lewerentz och Torsten Stubelius ställde ut ett antal projekt: typhus, en arbetarkoloni i Nyvång, bostadshus, sommarvillor, diverse inredningsföremål och även – deras monumentala tävlingsförslag till ett kapellkrematorium i Helsingborg [ill. 6]. Projektet utmärkte sig genom en kombination av arkaisk tyngd, klassisk återhållsamhet och ett sakralallvar. Det motsatte sig samtidens nationalromantiska formspråk och pekade istället mot en ny riktning; en strukturell modernism.

Fisker har senare beskrivit att det påverkade honom mycket att vid ett så formativt stadie möta arkitekturens avantgarde och en ny arkitekturstil. Två år senare ska Fisker söka arbete hos Lewerentz och Asplund, för att sedan komma att arbeta hos dem i några månader. Framförallt Lewerentz ska bli en nära vän och förebild livet ut för Fisker. I deras brevkorrespondens uttrycks, förutom fackliga frågor och råd, hjärtliga hälsningar och upprepade önskningar om att få mötas. Som två av de mest framstående nordiska arkitekterna vid den tiden, blir deras utbyte, och hur de sprider varandras arbeten i respektive länder, viktigt för arkitekturutvecklingen.

Men det vet Fisker ännu inget om, där han går runt på den baltiska utställningen. Och inte heller vet någon om hur världsläget snart ska komma att skifta.


FALLET

Den 28 juli 1914 förklarar Österrike-Ungern krig mot Serbien, och det första världskriget har officiellt inletts. Den framtidstro som präglade utställningens början har förbytts mot oro.

Är det inte ironiskt, att en utställning vars själva mål är att stärka en fredlig samverkan och ett baltiskt samarbete – startar med en arbetsplatsblockad med grund i olika villkor för arbetare baserat på härkomst, och slutar i ett första världskrig där två av de fyra deltagande nationerna strider mot varandra.

Även tornet välter i en storm den 21 september, några veckor innan utställningen till slut stängs för gott [ill. 7].


SAGANS FÖRMÅGA

Trots utställningens kaotiska slut, så verkar utställningen ha satt djupa spår. Trots, eller tack vare; för kanske blev minnet av utställningen förskönad just på grund av kontrasten efteråt. För att recitera slutorden från Officiell berättelse öfver Baltiska utställningen i Malmö 1914 “Baltiska utställningens saga är all. Den stora hägringen är borta. Dystra, åskfyllda skyar togo den plötsligt bort från vår blick. Och dock är den ej helt borta. För tusenden och hundratusenden står hägringen ännu kvar för den inre åskådningen. […] Nej, en saga är icke all, så länge den ännu lever kvar som en saga.”

Orden är stora, och trots att den officiella berättelsen är skriven av utställningens eventuellt något partiska sekreterare Herman Fredrik Ahlström, kvarstår faktum: en saga kan ha ett större värde än den faktiska händelsen. Sagans värde ligger i dess förmåga att beröra och inspirera.


ATT VARA EN UNG ARKITEKT IDAG

Jag går runt i Pildammsparken i Malmö, på samma plats som Fisker, fast 111 år senare. Fisker (då) och jag (nu) har mycket gemensamt; båda unga arkitekter, med en fot i Sverige och en i Danmark, världsläget liknande – ett orosmoln med dålig sikt.

Visst är det så att en viktig sak skiljer oss åt? Jag har inte fått uppleva hoppet. Ingen har lyckats övertyga min generation om att utvecklingen går åt rätt håll. Min generation är inga visionärer, vi är fast i ett rasande stillestånd. Den nya ständigt växande gruppen; nyexaminerade arbetslösa arkitekter.

Kanske är det just här som sagans betydelse visar sig. Där är arkitekturen fri. Vision kan prövas utan att genast tuktas av ekonomi, politik eller effektivitet. (Sagan om) Den Baltiska utställningen i Malmö 1914 påminner oss om att arkitektur handlar om att våga föreställa sig. I dag blir den förmågan alltmer sällsynt, och alltmer nödvändig.

För Fisker blev utställningen en port till modernismen genom att han fick syn på Lewerentz, som föreställde sig något annat, och i sin tur själv följde en annan väg. För oss kanske historien om den Baltiska utställningen i Malmö 1914 kan bli en påminnelse om att arkitektur behöver mer än funktion; den behöver visioner, även i en tid när framtiden är oviss.

–

Lovisa Lorén är arkitekt MAA med examen från Det Kongelige Akademis masterprogram Kunst og Arkitektur (2024). Hon har verkat som utställningsarkitekt på Louisiana och samarbetat med konstnärer och fotografer. Parallellt driver hon egna projekt inom konst, arkitektur och kultur.

NOTER
  1. Fredrik Herman Ahlström. Officiell berättelse öfver Baltiska utställningen i Malmö 1914, del I–III (Förlagsaktiebolagets i Malmö Boktryckeri, 1921), 1-14.

  2. Sven Rosborn. Baltiska utställningen i Malmö 1914 (Pilemedia, 1999), 1-2.

  3. Ahlström, Officiell berättelse öfver Baltiska utställningen i Malmö 1914,del I–III, 973-987.

  4. Martin Søberg, Kay Fisker: Moderne arkitektur – levende tradition (Strandberg Publishing, 2023), 309.

  5. Fredrik Riise, “Danmarks utställning,” i Officiell berättelse öfver Baltiska Utställningen i Malmö 1914, del I–III (Förlagsaktiebolagets i Malmö Boktryckeri, 1915-1921), 979.

  6. Claus M. Smidt, “Henning Hansen,” Lex, senast ändrat d. 7. maj 2020, https://lex.dk/Henning_Hansen.

  7. Ahlström, Officiell berättelse öfver Baltiska utställningen i Malmö 1914, del I–III, 987.

  8. Fredrik Riise, “Danmarks utställning,” i Officiell berättelse öfver Baltiska Utställningen i Malmö 1914, del I–III (Förlagsaktiebolagets i Malmö Boktryckeri, 1915-1921), 973-1022.

  9. Carl G. Berggren och Mauritz Serrander, “Svenska Ingeniörers och arkitekters utställning,” i Officiell berättelse öfver Baltiska utställningen i Malmö 1914, del I–III (Förlagsaktiebolagets i Malmö Boktryckeri, 1915-1921), 66.

  10. Kay Fisker, “Markuskirken i Björkhagen: Betragtninger over Sigurd Lewerentz’ arbejder,” Arkitektur 7, nr. 1 (1963): 1-17.

  11. Stockholm, ArkDes Samling, Sigurd Lewerentz, ARKM.1973-05-12572.

  12. Ahlström, Officiell berättelse öfver Baltiska utställningen i Malmö 1914,del I–III, 523.

  13. Hartmut Rosa, “Inledning: Social acceleration och rasande stillestånd,” i Acceleration, modernitet och identitet: Tre essäer (Daidalos, 2014), 7-21.

Ill. 1. Utblick över centralgården och tornet. Malmö stadsarkivs bildsamling / Malmö stadsarkiv.

Ill. 2. Utblick över centralgården åt motsatt håll. I bild kongresshallen och Sveriges maskin- respektive industrihall. A.W. Rahmn / Baltiska utställningen / Malmö stadsarkiv.

Ill. 3. Karta över Baltiska utställningen i Malmö 1914. Det är ett mycket stort utställningsområde som arkitekt Ferdinand Boberg har ritat upp från grunden. Malmö stadsarkivs bildsamling / Malmö stadsarkiv.

Ill. 4. Utsikt från utkikstornet mot sydost över del av utställningsområde och Malmö i bakgrunden. I bild: Sveriges fiskerihall, Restaurang “Kastellet” under uppbyggnad, Malmö Stads vattentorn och utställningens konsthall. Malmö stadsarkivs bildsamling / Malmö stadsarkiv.

Ill. 5. Från vänster: Tysklands, Danmarks samt Rysslands respektive utställningshallar. Stiftelsen Skånemässan / Malmö stadsarkiv.

Ill. 6. Modell av Sigurd Lewerentz och Torsten Stubelius tävlingsförslag till ett krematorium i Bergaliden, Helsingborg 1914.

Ill. 7. Skada på tornets nedre del, efter tornets fall i stormen den 21 september 1914. Malmö stadsarkivs bildsamling / Malmö stadsarkiv.

Created at 21:38 22.11.2026